Hemvägen

Efter en god natts sömn i Vittoria-Gasteiz fortsatte vi mot San Sebastian och franska gränsen. Vid gränsövergången satt en ensam polisman i sin lilla buss och kikade. Jag tror inte han gav oss mer än en halv blick. Vi hade förberett med en skylt i vindrutan där det stor ”Transit la Suede” eftersom vi hört att tidigare resenärer hade haft så. Om det har nån effekt eller inte vet jag inte. Vi visade inga papper eller pass. För att komma in i Frankrike vill de ha ett PCR-test som inte är äldre än 72 timmar. Om det kan man tycka vad man vill Men vi vet att vi kommer från ett område som har ungefär 4-5 gånger mindre smittspridning än i Frankrike.

Denna gång väljer både ”Astrid” och ”Janzon” (Gps och Sygic) en smartare och bättre väg genom San Sebastian. Det blir dock lite mera kärvt när vi ska passera förbi vid backarna och rödljusen i Saint-Jean-de-Luz. Vi är ganska rejält tungt lastade för vi hjälper våra vänner som sålt sitt hus i Torrox, att transportera hem några flyttådor. Och vi ställde alla bak i garaget. Resultatet blev att vi slirade och knappt kom i gång när vi stannat för rödljus, i uppförsbacke. Asfalten var våt och vi baktunga. Vi fick därför stanna och packa om lite, så en flyttkartong fick flytta in och då blev det något jämnare viktfördelning och vi spann inte mera.

Vägen upp genom Frankrike var på gratis, helt perfekta vägar. Vi körde upp till Mèzières-sur-Issoire och där både tankade vi och hittade en gratis ställplats i byn. (N 46.107247 E 0.910256) Det blev en dagsetapp på 56.5 mil.

Onsdagen den 17/3 fortsätter vi och vi har lite funderingar på hur långt vi verkligen kommer denna dag. Vi väljer ju som sagt, inte betalvägar. Och det tar tid genom byar och genom rondeller. Det vet vi av mångårig erfarenhet. Men när vi nu väljer destination så hamnar vi på helt perfekta vägar. Visst kan nåt avsnitt vara lite smalare och lite krokigare. Men det är mest breda, raka vägar och inte så backigt. Vilket gör att vi kan hålla en jämn lunk. Landskapet är idag grått och trist och det kommer lite regn emellanåt. Vete 17 om det inte är lite snöblandat också, på ett ställe. Vi tankar – så klart – i Luxemburg och fortsätta sedan över gränsen. När vi får ”välkommen till Tyskland”-smset, kommer nästan samtidigt ett sms från ”Die Bundesregierung” där de skriver om vilka regler som gäller i Tyskland. Vi vill inte sitta i karantän under 5 dagar, därför har vi 24 timmar på oss att lämna landet.

Vi kör därför så långt vi orkar – 83 mil – och hamnar på Tank- und Rastanlage Elztal Süd. (N50.264657 E7.225396) Detta är första gången i vår husbilshistoria som vi står på en rastplats. Tänk att vi gör nåt nytt, under de 21 år vi haft husbil 🙂 Sömnen är god. Kort – men helt ok och vi har bokat färjan från Rostock. Vi vill ju ha marginal och startar därför återigen för att rulla vidare kl 03 på morgonen. Blir faktiskt förvånad över att det är så pass mycket trafik även under natten.

Torsdag – sista etappen. Det är autobahn för hela slanten. Förbi storstäder och det rullar på helt fantastiskt bra. Till och med förbi Hamburg! Vi stannar bara för att fika och äta och tanka och är i Rostock vid 13-tiden

Dagen etapp är ganska precis 70 mil. På färjan är det vi, några personbilar och en del lastbilar. Det ekar tomt i loungen, restauranger och shopen. Dvs ingen trängsel alls. I sittloungen tror jag vi är 10 personer och det finns ungefär 150-170 säten. Så det är som sagt inte trångt! Vi har munskydden på, om vi rör oss på färjan och det finns handsprit överallt. Under dessa 5 dagar har vi inte varit nära några människor. Inte ens när vi tankat, för då har vi valt kortbetalning vid pumpen. Så vi tror att vi klarat oss från att bli smittade under resan också.

Väl i Trelleborg (där de ville kika på passen) kör vi bara bort till ställplatsen ett par kilometer bort. Vi somnar ovaggade och sover så skönt. Och länge. För vi var bra trötta innan vi kom i säng vid 22.30-tiden!

Fredagen börjar med att vi tar det väldigt lugnt på morgonen (läs förmiddagen) Vi njuter av stillheten. Kikar ut över havet. Ser färjor komma och gå. Och fåglarna som både badar och skränar. Sedan far vi den sista sträckan hem. Och nu väntar urplockning av husbilen och städning. För på tisdag vänder vi blad och börjar på ett nytt kapitel i vår husbilshistoria