Masonit-bröllop

Vart tar tiden vägen? Det var ju den 20 november 1992, som det begav sej. En mulen, snötyngd torsdag gick vi tillsammans uppför den långa gången, fram till altaret i Stora Tuna Kyrka i Borlänge. Vi ville ha ett lite bröllop, men det blev vigsel i kyrkan. Med dånande orgelspel och bröllopsgäster som satt på stolar längst fram i altarrunden, i en för övrigt tom kyrka. Med lååååång gång att gå. Jag minns jag berättade för prästen, om vårt ganska tajta schema med frissa och fotografering men han sa bara -”Det är lungt Anette – vi börjar inte utan dej”   Vilken tur!! Nu fick jag ju världens bästa make. Eller rättare sagt – Göran fick världens bästa fru

Oj så stiliga vi var…..
Min mor, syrran och hennes familj

Görans moster, bror, föräldrar och son


20 reaktioner på ”Masonit-bröllop

  1. Grattis på bröllopsdagen. Ja jisses vad tiden flyger iväg. Vi har vår masonit bröllopsdag om 5 månader. Hade det inte varit för barnen så hade man kanske inte reflekterat över hur fort tiden går.

Kommentarer inaktiverade.