Det här blev ingen helt vanlig söndag. Vi har flera gånger sagt att vi ska stanna till vid det forna koncentrationslägret Bergen Belsen, som ligger strax norr om Celle, i norra Tyskland. Idag blev det av.
Det här är en smärtsam bit av vår historia. Att människor kunde vara så oerhört grymma mot sin medmänniska. Jag med mitt förnuft, har ju undrat hur i allsin dar, det kunde bli på detta viset?! Hur kunde en enda man, en galning, en ledare för en helt nation, få folket med sig?! Tyvärr ser jag fortfarande liknande saker hända i vår värld. Idag. Just nu.
Det var oerhört många människor som avrättades under ett fåtal år. Det var svårt att ta bilder. Det kändes nyfiket och intigritetskränkande. Men det ändå viktigt att de fasansfulla dåd som utfördes, inte faller i glömska.
Det var minst 52 000 personer som dödades i Bergen Belsen. Så många som 2500, är begravda tillsammans i stora massgravar. Det finns många sådana massgravar. Några personer är identifierade. Bland andra Anne Frank och hennes syster Margot. De har fått egna gravar. Anne Frank är känd för den dagbok hon skrev. Där berättar hon bland annat om när de blev förrådda efter 4 år i sitt gömställe. Har du inte läst boken rekommenderar jag dej verkligen att göra det. Men ha en förpackning pappersnäsdukar till hands. De behövs även under ett besök på Bergen Belsen
Den nedersta bilden visar en massgrav. Där står: HIER RUHE 1000 TOTE APRIL 1945
Det är tyst. Inget bilbrus. Inget stim. Vi som går omkring pratar lågmält med varandra. En solstrimma lyser upp. Fåglarna kvittrar och en bit av mitt hjärta har gått sönder.
Fint av er att stanna till och skriva om det. Det finns inget, som jag tycker så illa om, som ondskan i världen. Jag skriver att jag hatar dådet, inte människan, men gärningarna som utfördes. Som du skriver, hur kunde en enda människa starta upp allt detta? Hur kunde han få hålla på? Varför stod soldaterna vid hans sida?
Det tragiska är att vi ser för mycket av samma typ av ledare runt om i världen, idag och det är riktigt skrämmande. Ledare som folket röstat fram. Nu som då. Tyvärr….
Visst är det tragiskt med lilla Anne Frank. Vi var ner i källaren hon vistades m fam…där kändes också tystnaden enormt i själen. Kramar till er
Ja man blir väldigt berörd. Tystnaden är dock bättre än Yad Vashem-museet jag besökte i Jerusalem. Där fick man höra skrik och slag och rop på hjälp, i en högtalare. Det var hemskt!!
Kram tillbaka