Silverbröllop

Vart tar tiden vägen? Det var ju den 20 november 1992, som det begav sej. En mulen, snötyngd torsdag gick vi tillsammans uppför den långa gången, fram till altaret i Stora Tuna Kyrka i Borlänge. Vi ville ha ett lite bröllop, men det blev vigsel i kyrkan. Med dånande orgelspel och bröllopsgäster som satt på stolar längst fram i altarrunden, i en för övrigt tom kyrka. Med lååååång gång att gå. Jag minns jag berättade för prästen, om vårt ganska tajta schema med frissa och fotografering men han sa bara -”Det är lungt Anette – vi börjar inte utan dej”   Vilken tur!! Nu fick jag ju världens bästa make. Eller rättare sagt – Göran fick världens bästa fru

Oj så stiliga vi var…..

Min mor, syrran och hennes familj

Görans moster, bror, föräldrar och son


23 reaktioner på ”Silverbröllop

  1. Ett Jättestort Grattis. Jag tycker det är så fint med alla familjer som klarar av kriser, kanske konflikter som kan komma och bara växer vidare tillsammans. De bästa 25 åren har ni kvar, fråga den som vet. Det blir bara bättre med åren.
    Stor Grattiskram

    1. Tack snälla. Visst har vi väl haft nån liten svacka men aldrig av allvarlig art. Och nu är vi ju minst lika kära som för 25 år sen. Då har vi härliga år framför oss
      Kram

  2. Ett stort grattis från mig och mina ägare. Mina ägare ligger verkligen i bakvattnet för de har enbart varit gifta i snart fem år. De gifte sig också med väldigt liten publik, enbart deras föräldrar och på en strand i Thailand.

  3. Grattis till 25 år 🙂 Ja tänk vad åren går och vi har firat tegelbröllop (37 år) förstår inte vart tiden tagit vägen….men det är ju bara att titta på barnen, som nu är vuxna, och har bildat familjer de också. 🙂
    Grattis en än gång och njut av livet. 🙂

Kommentarer inaktiverade.