När olyckan är framme

Jag blir lite trött på mej själv. I full karriär, med väskan på axeln går jag med raska steg mot bussen. Plötsligt hasar väskan ner och jag snubblar till. Hinner tänka ”phu jag fixade det” och så ligger jag raklång på asfalten. Hur gick det till?! AJ det gör ONT i min högra arm/axel. Det svartnar nästan för ögonen och jag kallsvettas. Käre maken blir utbeordrad med bilen och han skjutsar in mej till akuten.

Fundering finns om axeln hoppat ur led eller om nåt blivit trasigt, innuti. Men efter röntgen och undersökning får jag beskedet om det är en översträckning. Efter ett par timmar kan jag då åka hem, med recept på värktabletter i fickan och armen fixerad i en mitellaliknande slynga.

Så nu får jag träna på att skriva med vänster hand…tur att ni inte kan se min handstil 🙂 Om du undrar hur konstigt det känns, så ta musen i vänster hand och försök att klicka… nu ska jag gå och knapra i mej lite värktabletter inför natten. Vi ses redan imorgon igen (hoppas jag)

En akvarell från Sobec, Slovenien får pigga upp lite


5 reaktioner på ”När olyckan är framme

  1. Men stackas lilla dej. Känner riktigt hur ont du har.Ramlade själv som du för ett tag sen. Blev justerad i flera v. Hoppas du kryar på dej snabbt:) så du kan bloggamed din rätta hand igen:) sköt om dej

  2. Deciree – Tack, ska krya på mej snabbt har jag tänkt. Men måste få skryta lite om att jag är ganska bra på att hitta tangenterna med vänster pekfinger…

Kommentarer inaktiverade.