Jag tänkte försöka skriva ner lite om hur och varför det kom sig att vi köpt lägenhet i Spanien. Och jag kan säga det på en gång – Nej vi kommer inte att lämna husbilslivet. Det är fortfarande väldigt roligt att resa! Men vi har trots det, umgåtts med tanken om att att nån gång i framtiden äga en lägenhet. I Portugal eller Spanien.
Vi hade ju vår första övervintringsresa i fjol vinter. Vi upptäckte många platser. Och trivdes mycket bra på flera av dem. Så när vi for söderöver i höstas, hade vi bestämt oss för kolla läget ännu mera på några orter. Tyckte vi likadant om orten när vi återvände eller var det bara en hastig förälskelse som falnat? Vi körde ganska fort ner genom Europa – både på grund av vädret, men kanske också för att vi ville komma till de orter som vi tyckt så mycket om. Vi hade även, redan på sensommaren, varit i kontakt med några mäklare, som visste när vi skulle komma till resp ort.
Vi kom efter ett tag till Albufeira i Portugal. En härlig stad på många sätt. Vi kikade på ett nybyggnadsprojekt som skulle vara klart till sensommaren – 20. Det var ganska perfekt i tid, för vi var inställda på att kolla och penetrera marknaden och orter. Inte att köpa. Inte i vinter.
Göran kollade balkongen (bilden ovan till vänster) och det var ett bra djup och området var mycket trivsamt. Men så började vi tänka väldigt praktiskt. Albufeira är en kuperad stad. Det finns många och långa backar att ta sig uppför, om vi skulle gå (eller cykla) från stranden och gamla stan till området där lägenheten skulle uppföras. Vi funderade och skrev en ”för och emot-lista” Då kom vi fram till att det är för kuperat för att vi ska var helt nöjda. Backarna gjorde att vi meddelade mäklaren nej tack. Men lite vånda över beslutet hade vi. Tänk om vi sumpade nåt? Vi trivs trots allt mycket bra i stan och återvänder mer än gärna. På resa. Med husbil.
Nästa favorit är ju Torre del Mar, Spanien. Jag måste erkänna att det kändes som att komma hem, när vi kom hit, till campingen. Vi hade haft kontakt med Cecilia, som jobbar på Mäklarhuset i Nerja. Henne hade vi valt efter flera kontakter med olika mäklare. Men Cecilia stack ut och gav oss mycket bra och relevant information på våra frågor. Det kände bra. Vi upplevde att hon var genuint intresserad av vad vi ville och lyhörd för våra önskemål. Andra mäklare svarade knapp på mejl….
Så kom då dagen för visningar. Cecilia hämtade upp oss utanför campingen och hon hade fixat tider och ”tågordning” Vi hade valt ut 5 objekt som alla var nybyggnadsprojekt. Vi visste att vi ville ha nåt nytt – att renovera och bygga om är vi färdiga med. 4 av objekten hade man (nästan) inte satt spaden i jorden än och 1 objekt var i princip färdigt. När vi kikat på det första, strök vi både det och ett annat genast, som låg alldeles bredvid – de båda var helt fel läge för oss.
3 kvar! 1 kändes inte rätt och 1 hade ett intressant läge, alldeles nära campingen. Det 3e, det som var klart för inflyttning, hade vid faktiskt avskrivit när vi kikat på bilder eftersom vi tyckte det var så små balkonger. Och så var det klart redan nu. Vi skulle ju ha nåt om ett år eller två. Men Cecilia tyckte vi skulle ge det en chans. Okej då. Vi klev in i Almijara Homes, i en visningslägenhet 1 trappa upp. Jättefin lägenhet i rätt väderstreck. Men med en – i vårt tycke – alldeles för liten balkong. (Bilden till höger här ovanför)
Representanten från byggföretaget berättade, lite slumpartat, att det fanns en marklägenhet med stor altan. Nja, sa vi. Marklägenhet. Då är det ju lätt för den som vill göra oönskat besök att bara hoppa in. Lite diskussioner fram och tillbaka och vi bestämde ändå att vi skulle kika på den ett par dagar senare. Den var dessutom lite för stor för oss, med 3 sovrum. Nåväl. Den dagen kom och Cecilia hämtade oss igen. Och vi båda hade tänkt att ”vi tittar väl av den då, så kan vi avskriva den”.
Det regnade. Det var grått. Vi kunde nästan skönja havet i det gråa. Och vi föll pladask.
Vi fick några dagar att fundera. Dessa dagar cyklade vi fram och tillbaka flera gånger, till lägenheten för att kika genom stängslet. Hur skiner solen på vår altan? Hur känns området? Är det verkligen inte mer än 700 m till havet? Vart har vi livsmedelsbutikerna? Känns det långt till strandpromenaden och restaurangerna?
Vi har konstaterat att under helgen 22-23 november så skiner solen på altanen, från 9-tiden till ca 17.15. Restauranger mm är på gång-och cykelavstånd. Almijara Homes ligger helt rätt. Det känns helt rätt. Därför mejlade vi mäklaren Cecilia och sa – Ja! Vi tar den!!
Husbil Kors & Tvärs 