Omaha Beach

Vi for vidare bland alla krigsmärken och kom till den amerikanska krigskyrkogården, vid Omaha Beach.

Omaha var den svåraste stranden att inta och anfallet blev ett blodbad för de amerikanarna. Det berodde på att de amerikanska landstigningstrupperna mötte erfarna tyska soldater som var väl befästa. Tyskarna hade placerat sina vapen så att varje meter av Omaha-stranden var täckt av eld. Grundbeväpningen var kulsprutor.

Av första vågens 14 stridsvagnar slogs alla ut på stranden. På den östra delen av stranden satt tyska soldater i en bunker och avfyrade kulsprutor under 9 timmar, vilket kostade amerikanerna 4184 stupade eller sårade. Efteråt berättade de amerikanska soldaterna om en tysk kulspruteskytt som de kallade ”Monstret vid Omaha”, det sägs att han sköt 2 500 amerikaner. Förmodligen var det två tyskar som turades om att sköta bunkerns kulspruta.

Först efter flera timmars strider lyckades små grupper av amerikanska soldater avancera förbi tyskarnas stödjepunkter. Amerikanerna hade alltför få amfibiestridsvagnar och de sjösattes alldeles för långt från land vilket innebar att flera av dem försvann i vågorna och sjönk. Av 29 stridsvagnar kom bara två in till stranden. Ett tag övervägde överbefälhavaren ute till havs att man skulle avbryta anfallet och istället omdirigera styrkorna till Utah-stranden som låg en bit bort. Författaren och krigsreportern Ernest Hemingway var med vid landstigningen på Omaha-stranden och beskrev med fasa hur många unga amerikanska soldater dödades.

Omkring 10 000 allierade soldater dödades eller sårades under den första dagen. Tyskarnas förluster är osäkra, men uppskattas till mellan 4 000 och 8 000 dödade och sårade” (text från so-rummet.se)

Det är så beklämmande att se allt detta. Så många liv som gick till spillo, som knappt ens hade börjat. Så många som satte därhemma och var fruktansvärt oroliga. Som kanske fick knapphändig rapporter. Som bara väntade…..

Och allt detta, för att det tyska folket tidigare hade röstat fram en galning. Detta skrämmer mej, när jag idag ser flera mäktiga länder, som i mina ögon också är galningar. Vart är världen på väg?

Vi fick i allafall en intressant förmiddag här. När vi kom till husbilen för lunch började det regna och storma. Igen. Vi tittade på varandra och sa ”Söderut!”

Så blev det. Vi lämnar kusten och for. Kusten, den finns kvar till ett annat år. Nu måste vi få lite värme. Vi for därför söderut. Knappt 18 mil bort hamnade vi i Fougères. N48.355276,W1.211217

Ställplatsen är gratis och överfull. Rymmer kanske 35 bilar egentligen men det står fordom både kors och tvärs. Det finns möjlighet till tömning och fyllning. Och bäst av allt, vi hittade en restaurang med moules marinière och frites. Ett glas Bourgogne till och kvällen var räddad.

12 reaktioner till “Omaha Beach

  1. Det är inga roliga platser att besöka, man blir trött och fundersam och visst undrar man vad som kommer att hända med dessa mäktiga män som hittar på konstigheter.
    Det innehållet i grytan är en verklig favorit hos oss.

  2. Amerikanska kyrkogården har vi besökt ett par gånger. Den är så vacker, så fridfull och så oerhört tragisk. Vi får aldrig glömma vad en galning ställde till med…
    Nu hoppas vi ni snart når sol och värme. Här hemma vaknar vi till blå himmel och +1°.

    1. Nej det får vi inte glömma. Tack vi borde väl hitta värmen snart, om inte ni förbrukade den när ni var i krokarna neråt San Sebastián 😉
      Burr, så kallt!

  3. Det vänder sig alltid i magen då man besöker sådana platser. Men ändå intressant, om man nu kan skriva så när det gäller sånt.
    Förstår er unisona ”söderut” för visst vill man ha värme och hoppas att ni får det på er väg neråt.

Kommentarer är stängda.