Efter en hektisk vecka avslutar vi det hela med begravning för svärmor. Trots att höstregnet strilade och tårarna droppade, blev det en mycket fin begravningsstund. Hon har ju nu fått återförenas med kära svärfar som gick bort för tre år sedan. Här är en bild på dem båda för några år sedan. Nu får vi leva vidare med många härliga minnen, av dem båda. Och ljusa minnen är ju som bekant aldrig tunga att bära.
Begravning är alltid jobbigt man får leva på fina minnen och tiden läker trots allt ! Haen fin kväll !!
Tack, önskar er detsamma!
Alltid en svår dag när man måste ta farväl… men samtidigt trösterikt att hon nu får återförenas med en kär och saknad make.
Livet går vidare… minnen lever kvar.
Ha det gott!
Kram
Tack och kram till dej med!
Med minnena lever alla kvar hos oss i hjärta o själ!
kram
Alltid! Kram
Det senaste året har också vi begravt två av våra älskade gamla. Ljusa, fina begravningar har det varit, med många kärleksbevis. Vackert så det gör ont och så oändligt sorgligt. Och ändå; på något sätt en tribut till livet – de fick bli gamla och vara med om både barn och barnbarn och det är väl så det är tänkt… tankar till er, för jobbigt är det iallafall.
”Tribut till livet” – precis så är det ju! Tack!
Jobbigt med begravning, men dom fina minnena finns ju alltid kvar!
Kram
Tack! Det finns mängder med minnen av dem båda.
Jag drömmer ofta om pappa, som också har gått bort. Han kommer och pratar när jag är ute i trädgården. Jag saknar honom i verkligheten.
Va fint att han finns med i trädgården!
Det är konstigt med begravningar. Hur varmt det än är …så nog fryser man. Dessutom hade ni regn. Hoppas ändå att allt gick bra för er. Det är tunga dagar. Men jag säger också, att det är bra att man har fina minnen kvar. Kram