Det var den 20 november 1992, som det begav sej. En mulen, snötyngd torsdag gick vi tillsammans uppför den långa gången, fram till altaret i Stora Tuna Kyrka. Vi ville ha ett lite bröllop och hade först bestämt vigsel i vigsel-rummet i Prostgården. Men restaureringen av rummet hann inte bli klar, så det blev vigsel i kyrkan. Med dånande orgelspel och bröllopsgäster som satt på stolar längst fram i altarrunden, i en för övrigt tom kyrka. Med lååååång gång att gå. Jag minns jag berättade för prästen, om vårt ganska tajta schema med frissa och fotografering men han sa bara -”Det är lungt Anette – vi börjar inte utan dej”
Gravid i 4:e månaden – men det syns inte så mycket
Det är nånting som gör att bilden ser gammal ut. Kan det vara Daniels fluga??
Veronica som står upp vigdes förra året och blev mamma här på höstkanten – så nog märks det att tiden går….
Mina syskonbarn sjöng en söt liten visa:
Jag behöver dej och du behöver mej. Och vi behöver alla varandra…….
Och det är så sant som det är sagt! Vi behöver varandra och jag är så tacksam, för jag har fått den bästa maken man kan få! Och han fick väldens bästa fru!!
GRATTIS på bröllopsdagen!:-)
Tack Amacasa!