Högbo Bruk är en unik kombination av natur, aktiviteter och kulturhistoria. Herrgårdarna, de röda längorna, smedsstugorna, kvarnen, stallet och bruksparken ger Högbo dess karaktär och minner om det som varit.

Historien i Högbo Bruk täcker under de senaste 300-400 åren vitt skilda utvecklingsepoker. Gammal järnhantering, industrihistoriskt viktiga händelser, ”törnrosasömn”, jordbruk, konferenshotell och idag en blomstrande året-runt-anläggning

Från tiden före 1646 finns det ingen skriftlig vittnesbörd om vad som försiggick i Högbo. Man kan emellertid förutsätta att ett primitivt smide pågick i enkla bondehamrar. Det man vet är att tre av Högbos sexton bönder erlade mångdubbelt mer än sina grannar i skatt i samband med Älvsborgs lösen 1613. Man har anledning att tro att dessa tre var bergsmän.

Första gången som smidet i Högbo kommun omnämns i skrift är i en inspektionsrapport, en ”relation” som bergmästaren Hans Steffen upprättade 1646. I den meddelar han att i Högbo ”uti en skön ström” fanns ”1 Hamber medh 2 härdar, som Wardt an 1634 upbygdt på Nu grund.”

Högbo Bruk var en av de anläggningar som i början av 1700-talet ägdes av den legendariska biskopinnan Catharina Bröms. Hennes dotterdotter gifte sig 1727 med översten Hans Hierta som tidigare suttit i ryskt fångenskap under 13 år efter slaget vid Poltava. Han lät uppföra bruksherrgården i Högbo 1737-1739, nu kallad Gamla Herrgården.

År 1858 lyckades Högbos ägare konsul Göran Fredrik Göransson och hans medarbetare bli först i världen med att utveckla bessemermetoden i industriell skala. Metoden innebar, enkelt beskrivet, att man blåste luft genom järnet för att rena det från kolrester. Ståltillverkningen flyttades till en sandig vik av Storsjön 1862, vid den nyanlagda järnvägen. Därmed var grunden till staden Sandviken lagd liksom till företaget Sandvik.